Det började redan i morse. Jag skulle börja jobba kl. 8 så därför gick jag upp redan klockan 7. Duschade, kollade på nyheterna och åt gröt. Oväntat taggad för en jobbdag tar jag på mig skor och jacka, bara för då inse att ja just jävlar, idag är det tisdag. Och tisdagar är ju schyssta men inte tusan börjar jag klockan 8 då, snarare elva.
Det var ju bara att gå och lägga sig igen efter det. Vaknade halv elva, trött som tusan. Inte alls taggad. Hehe, det blev som det brukar bli när man går och lägger sig igen – inte bra =)
Hantverkare och jag pratar inte samma språk
Det är ganska kul faktiskt, jag mailade Uppsala Lack igår för att höra vad dom tar för att lacka två dörrar. Artig och välartikulerad som jag är drar jag iväg ett trevligt mejl där jag lite försiktigt frågar om prisuppgifter. Svaret (som kom ovanligt snabbt!) var kort och koncist: RING MIG PÅ 073-XXXXXXX SÅ SNACKAR VI PRIS. Rakt på sak, och det är ju bra, men inte riktigt samma framtoning som jag kör med. Jaja tänker jag, jag får väl ringa snubben.
Uppsala-Lack-killen: Hallå Uppsala Lack
Jag: Hej! Jag heter Tobias, jag mailade er igår om prisuppgift på dörrlackering.
Uppsala-Lack-killen: Jaha.
Jag: Jo, det är två st innerdörrar
Uppsala-Lack-killen: Ja men va tusan det kan ju inte jag ge pris på. Det beror ju på vad det är för typ av dörr.
Jag: Det är trädörrar som typ är genomskinligt laserade eller något (jag har ju ingen aning). Ja alltså, träfärgen lyser igenom.
Uppsala-Lack-killen (lite smått irriterad): Ja men är det *nånting*nånting*-dörrar, det låter som det!?
Jag: Ja, jo det kan det vara.
Uppsala-Lack-killen: 750:- per dörr, kom in om 14 dagar vi har inte tid just nu.
Jag: Det blir jättebra för jag har dörrarna nere i källaren så jag behöver dom inte just nu. Ska jag ringa då?
Uppsala-Lack-killen: Nej kom ner med dom i början av maj.
Jag: Kanon. Tack så mycket, hej!
Jag har en vän som jobbar som målare som faktiskt påminner om Uppsala-Lack-killen. Det är rakt på sak, vad ska göras, inga krussiduller. Ganska skön stil faktiskt. Jag är inte sån, men jag kan uppskatta stilen!
Just det, det var ju ”vilken skitdag det varit” som det skulle handla om…
Slutade jobbet åtta idag och på vägen hem cyklade jag förbi Max. Jag hade ingen lust att laga mat så då fick det bli ett Supreme-mål. Redan innan jag gick innanför dörrarna hade jag bestämt mig för att köpa lökringar som extra tillbehör. Jag beställde min supreme-burgare och ställde mig i kassakön. 15 minuter senare(!!!) när jag kommer fram kommer jag på: helvete, lökringarna måste man beställa i förväg. Tjejen bakom kassan är jättetrevlig och säger att men det fixar vi, det tar bara 3 minuter från det att jag sänkt ner dom. Nej, det blir inga lökringar får jag fram lite moloket och cyklar hem bara för att inse; jag borde ha köpt lökringarna…
Full med energi efter kvällsmaten sätter jag igång med att städa, kreera hur jag vill inreda resten av lägenheten, hänger lite tvätt och sätter på diskmaskinen. Helt plötsligt, completely out of the blue, känner jag mig så fruktansvärt och nästintill plågsamt ensam. Det är få gånger som jag känner så, men just ikväll och senaste timmen har den känslan varit mer än genomborrande. Igår rensade jag ur förrådet och passade på att göra mig av med gamla kläder och annat som bara blivit liggande. Jag tänkte inte så mycket på det först, men vad jag insåg när jag var mitt uppe i det var att jag har otroligt många känslor kopplade till det jag kastade. Eller om det var just det faktumet att det kändes som att jag slängde bort en del av min historia. Många kan nog se det som en nytändning eller nystart men om den historian faktiskt är positiv, ja då tar det emot. Kan min känsla av ensamhet idag vara en sen reaktion på det?
Nu ska vi inte bli för filosofiska här! Vet ni vad en vuxen karl gör när han tvingas hantera och acceptera sina känslor? Han dricker så klart! Gärna 12-årig Glenfiddich med lite is i =)
